Öring

Öring (Salmo trutta) är en laxfisk vars storlek och färg skiljer sig åt beroende på dess livsmiljö. En öring som lever i småsjöar växer betydligt mindre per år än vad en havslevande öring gör. Samma art skiljer sig så mycket att man valt att ge den olika namn: bäcköring, insjööring och havsöring. Havsöringen är en vandrare som leker i våra åar och älvar. Sverige har naturlig reproduktion av havsöring, vilken blivit riktigt bra de senaste åren, men artens bestånd är beroende av odling och utsättning. Den havsvandrande öringen kan väg upp till 10 kg.

Metod att fiska öring kan göras med mete med räka/mask, spinnfiske med kustvobbler/långsmala skeddrag, flugfiske eller trolling. Vad som är mest effektivt beror nog på fiskarens lokalkännedom. Själv har jag främst spinnfiskat öring med tubfluga längs botten i strömmande vatten. Det är inte heller ovanligt att man får hugg av öring när man fiskar efter harr i någon av våra älvar i norr.

Tänk på att öringen är fredad under delar av året för att skydda dess fortplantning. Det innebär att den är helt förbjuden att fiska. Fredningstider varierar i olika delar av landet och fiskevårdsområden, det är därför extra viktigt att du kollar upp vad som gäller i just ditt område.

Bra att veta om öringen är att det är en fisk som tagit mer än den givit till mig. Efter otaliga timmar med slit, spruckna nagelband av kyla, tusentals kronor av bortkastade drag, har den äntligen valt att kliva på i format ”besa” (lekfärgad fisk) och knappt över 2 kg. Ovan säger kanske mer om fiskaren än fisken, men värt att nämna är att det inte är en dussinfisk. De jag vet är duktiga öringfiskare har dedikerat mycket tid för att lära sig arten.